På sistone har det varit både tungt och lätt, precis som det är i livet. Jag har gjort mycket dumt och mycket bra. Men mest dumt, ni vet. Och jag har tänkt lite på det här med att prestera bra, det är ju ingenting vi behöver sträva efter, eller hur? Det blir ju bara jobbigt om man i egen kraft ska gå omkring och försöka göra världen till ett paradis.
Många tror säkert att: för att bli "en kristen" måste jag vara ett helgon, jag måste be kvällsbön, jag måste ge pengar till fattiga barn, jag måste göra si och så. Och svära måste jag sluta med, och så får jag inte bli arg på lillebror. Ja, ni fattar. Men Jesus dog ju för oss medan alla var dåliga människor, och ingen människa kommer någonsin kunna bli perfekt i egen kraft. Tack gode Gud för det!
Vet ni, vi som vill får vara prinsessor och prinsar
Gud (vår fader) skapade jorden och han älskade det han gjorde. Vi levde nära Gud. Sen blev vi dumma och gick ifrån honom, gjorde saker som var dåligt för oss och för andra. Men Gud älskade oss så mycket att istället för att vi behövde ta ett straff för att göra allt ogjort och bli lyckliga igen så tog han straffet på sig själv, genom att dö.
Gud, han älskar oss så mycket att han gick genom döden för oss. Så nu, om vi vill, kan vi komma tillbaka till Gud (vår fader = pappa) och bli hans barn.
Och eftersom Gud är KUNG över allt, så är vi därmed adliga genom att vi är hans barn och arvingar. Det vill säga att vi är prinsessor och prinsar.
Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn (Joh. 1:12). Ganska coolt. Om du vill får du bli ett Guds barn, du också! Det är inte alltid lätt att vara prinsessa men det är helt klart värt det.
Fridens!