Jag har en man. Jo, det är sant! En alldeles egen man, för det sa Gud.
Hela sommaren har jag bett om en pojkvän. Visst, jag hade ett svin att umgås med. Han som alltid låtsades älska mig fast jag inte ens låtsades tillbaka. Men jag bad och jag har letat i allmänhet överallt, men inte hittat något som stämde överens en gnutta.
En dag gick jag in på z-online och såg något om en kristen skolgrupp. Jippie tänkte jag, äntligen kunde jag träffa några av min egen sort! Jag gick dit på en onsdag, andra veckan på skolan. Jag var jättenervös men ringde till killen som jag hade kontaktat genom z, och han kom och mötte mig. När vi sedan gick in till de andra, såg jag en jättefin kille sitta i soffan. Wow tänkte jag, kristna kan ju se rätt bra ut!
Då hörde jag Guds röst inom mig: Där är han, Therese!
Vem var där? Var? Förutom att Gud sa att jag var tvungen att ta första steget så fick jag inget konkret svar, inte då. Men jag gick iallafall och blev kär i den här killen, fastän jag inte kände honom.
Och det var så svårt att slita blicken från honom.
Någon vecka senare åkte han, jag och resten av den kristna skolgruppen till ett café i Brunflo, med killen som jag var så kär i som chaufför.
Där märktes det verkligen hur mycket Gud älskar oss människor! Först fick vi gratis fika efter en enkel bön av mig, det var ju jättebra och gott.
Tack Jesus.
Sen fick jag ytterligare bönesvar, på vägen hem. Jag hade sagt till Gud, att om den här chauffören tycker om mig, så ska han kolla på mig. Några sekunder senare vred han lite på huvudet och sneglade på mig i framsätet som jag hade paxat för länge sen.
WOW! HAN GILLAR MIG! HELT OTROLIGT!
Jag kände verkligen att jag levde. Månen lyste klart och mitt hjärta hade aldrig slagit så hårt i hela mitt liv. Mitt leende avtog inte på hela vägen hem.
Ungefär tre dagar senare åkte samma gäng till Hallen för att be med några människor, och jag kan säga att den kvällen blev jag full för första gången - av den Helige Ande. Iallafall, på vägen dit satt jag, chauffören och hans syster i framsätet på deras stora bil, fem andra personer satt bakom oss. När vi åkt ungefär tre mil kände jag att jag verkligen behövde veta om det verkligen var chauffören jag skulle få barn, flytta ihop och gifta mig med. Så jag bad en kort bön: Fader, visa mi något konkret, jag vill veta nu! Jag lutade mig tillbaka i sätet med ett cdfodral i handen, helt övertygad om att Gud snart skulle visa mig något. Jag såg på fodralet, vände på det och det första jag såg var en låttitel:
Baby, he's your man
Helt otroligt tänkte jag, men jag vågade inte riktigt lita på det, dum som jag var. På söndagen dagen efter bjöd killen med mig till Pingstkyrkans gudstjänst. I nervositet berättade jag allt för honom, men gömde undan mina känslor för min osäkerhet fanns ju kvar.
Hans blick for till golvet och han var tyst ett tag. Sen ställde sig upp och sa: ikväll ska jag berätta något för dig. Vi gick därifrån, han till sin bil, jag hem.
På kvällen såg min kärlek och jag på film hos några i den kristna skolgruppen. Hela kvällen var jag ett nervvrak, kunde nästan inte se på filmen! Det enda jag gjorde var att vänta på att han skulle dra mig åt sidan för att berätta det han skulle. Efteråt skjutsade han hem mig, och när vi nästan var hemma var jag tvungen att ta steget, precis som Gud sagt tidigare. Jag sa till min blivande man att nu var det kanske dags för honom att berätta något?
Han började med ett fniss och sedan en djup suck. Några hårt frampressade ord följde och när vi var framme hos mig hade det kommit fram. Han hade också fått bönesvar, han var också kär i mig!
Vi var ute till klockan halv två och bara visade vår stora kärlek till varandra - och till Gud. Vi tackade Honom för allt han gjort.
Joel, du är verkligen mer än jag någonsin kunnat önska mig. Gud vet vad han sysslar med, han gav mig precis vem jag behöver för att klara av det här livet! Aldrig har väl jag trott så hårt på något, aldrig har jag känt Gud på det här viset.
Tillsammans ska du och jag erövra världen. Vi ska visa alla vad vi går för.
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.Du och jag, Joel