jag vill inte ha tillbaka det.

Jag är trött. Riktigt trött. Första jobbdagen avklarad, nu är det bara sju veckor kvar så har jag min solresa för två. Jag är så säker på vem jag skulle välja att åka med men jag är så osäker på om det går.

Gröngatan 30

Jag jobbar på ett gruppboende med personer som är utvecklingsstörda, har aspergers syndrom, är autistiska och en del behöver fysisk vård. Just nu känns det som om jag skulle behöva bo på Gröngatan istället för att jobba där. så förvirrad och borta är jag faktiskt i skallen!

Jag saknar att vara med min kille. Hur lever man sitt liv helt själv? I ungefär två år har jag haft någon att vara med jämt, men nu har det förändrats totalt och jag vet inte alls var jag ska ta vägen. Jag tror att man måste ha någon att relatera till för att kunna veta vem man själv är. Nu kan jag bara relatera till Gud, vilket inte är så bara, men jag önskar att jag gjort det hela mitt liv istället för då hade jag sett vem jag är idag. Nu är jag bara blind

Vi var på badhuset i söndags, det var väldigt härligt. Det var första gången jag var i motionsbassängen på egen fri vilja! Jag kände mig som en gammal pensionerad dam när jag insåg att jag bara simmade och satt i bubbelpoolen hela dagen.


Att komma längre bort från dig känns som att slita ur mig hjärtat. (Som för övrigt redan är i svår arytmi(hjärtarytmi, arytmi, hjärtrytmrubbning, störning av hjärtats normala rytm)). En meter hjärta per millimeter avstånd från dig. Det blir ett väldigt djupt hål här inne. Tomt och äckligt.
Men tiden läker alla sår.  
Gud läker dem direkt