Då var jag här igen. Kom nyss hem från Stockholm där jag varit på möte med Credo, det känns roligt att åka dit med tanke på att Credo betalar allt och att jag är en av tio personer i Sverige som är utvalda att åka dit. Vi flummade på i fem timmar som vanligt, jag älskar verkligen de där människorna. På flyget upp fick jag sjukt ont i öronen och lipade så det var inte lika roligt som hemresan. Då satt ett gäng skåningar bakom mig och när vi kom till Östersund sa en av tjejerna "är det is på sjön? men det är väl plusgrader?" hahahaha jag höll på att avlida och tänkte nästan svara med "nej, det är plast" för att hon skulle känna sig hemma.
Förresten tycker jag att det är jobbigt att flyga eftersom jag vet att man dör om planet kraschar och speciellt när det ska lyfta och landa. Men ändå är jag astuff och lutar mig tillbaka i sätet, ofta med bibeln uppslagen framför mig så att jag ska verka lugn. Fast jag vill egentligen gråta för jag skulle bli så less om jag dog nu, jag har ju inte ens varit utanför norden, blivit hjälte eller hoppat bungyjump än! Man måste leva livet, folks
Just nu sitter jag och njuter av David Grays underbara sångröst och väntar på att Tove ska höra av sig så vi kan mysa. Vi ska äta middag med Jakob idag, de bjuder. Vad jag förstod. hehe. Jag och Lizette blev bjudna på tacos igår också, av Emma. Mina vänner är världens bästa!
Linus är i Sandö och kommer hem på söndag. Jag saknar honom. Och bara så ni vet så är han MIN, bara min. Så försök inte ens, det går inte. Jag är bättre för honom än vad du är. ;)
if grace is an ocean, we're all sinking
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar