ge mig däng, tack

Så här ligger det till: ibland förväntar man sig något, och det blir något helt annat. Men vadå, vi lever ju bara en gång. Visst var det så?

Sen kan man ju veta på riktigt att det kommer bli på ett sätt. Alltså, man är helt säker på det. Men ändå blir det inte så. Som idag visste jag att min lärare och jag skulle träffas kl 16.15 i B-korridoren. Men hon var inte där! Och jag VISSTE ju att vi skulle träffas. Vad gör man då? Jo, man ringer mamma och gråter ut. Likadant gör man när man vet att man ska leva med en person hela livet men träffar någon annan.

Förresten så tycker jag om avocado. Jättemycket. Jag har en sån här period där jag äter bara avocado hela tiden. Förut var det hårdbröd och leverpastej. I mängder!
Jag tycker däremot inte om när tjejer är arg på en fast man inte kan göra något åt saken. Det hade varit skönare om man var kille och en annan kille var arg på en, för då kunde man få sig lite däng och sen hade det varit lugnt.
Men nej, nu får man stå ut med att de går omkring och gör sönder luften jag andas, de eldar upp atmosfären med sina blickar och tankar.
Det ordnar sig säkert. Snart

you will come back when it is over. no need to say goodbye.